Jag kände att det skulle sitta fint med en plats där alla ord och tankar kan få komma ut. Det är inte det att jag inte har någon att prata med. Men att vara hemma med ett litet barn, som jag i dagsläget är, innebär ganska mycket tid utan vuxna samtal. Utan att befinna sig i ett vuxet sammanhang, och det det är minst sagt en ganska ovan situation. Större delen av mitt liv har jag spenderat tillsammans med relativt jämnåriga personer, från förskolan till högskolan till olika arbetsplatser. Nivån på samtalen har stigit i takt med mitt eget, och andras, mognande, Nu plötsligt ska jag, 27 år gammal, umgås hela dagarna med en liten 3-månaders. Som förvisso inte är vilken 3-månadersbebis som helst, utan min alldeles egna. Han jollrar, ler, har precis börjat skratta och ger i högsta grad olika typer av gensvar när jag talar till honom. Men pratar, det gör han ju inte. Och det gör att jag säger ungefär samma saker till honom; talar om för honom hur gullig han är, att jag älskar honom, att han sitter fint i sin babysitter, att han är tokig, busig, fin. Sjunger "Imse vimse spindel" och "I ett hus vid skogens slut". Går iväg till köket för att hämta kaffe och ropar "mamma är här!" när han ger ifrån sig ett sökande läte. Ja, och så fortsätter det ungefär sådär. Varje dag. Och även om jag älskar min son, tycker det är världens lyx att få spendera så mycket tid med honom, se honom växa, utvecklas och lära sig nya saker, så måste jag medge att det ibland... blir lite... långtråkigt. Jag saknar inte direkt att gå till jobbet för att JOBBA. Men jag kan sakna att sitta och tjattra med mina kollegor på expeditionen eller i lunchrummet. Att vara del av någonting, att befinna sig i ett sammanhang med andra vuxna människor. Få ge uttryck för sina tankar. Tala om vad jag tycker i olika frågor. Höra vad andra har att säga.
En blogg är förvisso också någon form av envägskommunikation, om man inte får en hel hoper med läsare som kommenterar vilket jag inte direkt förväntar mig. Men det skulle ändå vara ett sätt för mig att få sätta ord på saker, få lite ordning på mina tankar, för just nu känns det som att de svävar omkring lite på måfå därinne i min luddiga, av sömnbrist påverkade, hjärna. Skulle vara lite trist om den här föräldraledigheten får min hjärna att regrediera. Vilket jag å andra sidan inte tror, eftersom det här med att vara förälder öppnar upp för en helt ny sorts kreativitet. Men gott vore ju att bibehålla förmågan att sätta ord på saker, annat än meningar i stil med "titta lampan!".
Vi får se vad detta mynnar ut i. Jag kommer knappast kunna skriva varje dag, det får bli när andan faller på, kanske på kvällarna när vi är två vuxna eller de gånger barnet känner för att sova inomhus dagtid (vilket för någon månad sen i princip aldrig hände men som nu ändå börjat ske...lite då och då).
Vad kommer jag då att skriva om? Tja, det lär oundvikligen handla en del om föräldraskap. Det är ju ungefär hela mitt liv just nu. Dock lär det inte bli några bilder på mitt barn och utförliga beskrivningar av vår vardag. Det får mitt instagramkonto stå för.
Sådär, det var själva starten. Ses snart igen, bloggen!
En blogg är förvisso också någon form av envägskommunikation, om man inte får en hel hoper med läsare som kommenterar vilket jag inte direkt förväntar mig. Men det skulle ändå vara ett sätt för mig att få sätta ord på saker, få lite ordning på mina tankar, för just nu känns det som att de svävar omkring lite på måfå därinne i min luddiga, av sömnbrist påverkade, hjärna. Skulle vara lite trist om den här föräldraledigheten får min hjärna att regrediera. Vilket jag å andra sidan inte tror, eftersom det här med att vara förälder öppnar upp för en helt ny sorts kreativitet. Men gott vore ju att bibehålla förmågan att sätta ord på saker, annat än meningar i stil med "titta lampan!".
Vi får se vad detta mynnar ut i. Jag kommer knappast kunna skriva varje dag, det får bli när andan faller på, kanske på kvällarna när vi är två vuxna eller de gånger barnet känner för att sova inomhus dagtid (vilket för någon månad sen i princip aldrig hände men som nu ändå börjat ske...lite då och då).
Vad kommer jag då att skriva om? Tja, det lär oundvikligen handla en del om föräldraskap. Det är ju ungefär hela mitt liv just nu. Dock lär det inte bli några bilder på mitt barn och utförliga beskrivningar av vår vardag. Det får mitt instagramkonto stå för.
Sådär, det var själva starten. Ses snart igen, bloggen!
